Konstig möblering

Idag gav jag upp. De som känner mig vet att jag är hmmm, ska vi kalla det måttligt envis .? Jag ger ytterst sällan upp. Men idag gjorde jag det. Jag bad P-O att komma hem, det är nästan en dödssynd i gödselkörartider att göra det. Det finns liksom inget utrymme för sjuk sambo och sjuka nyvaccinerade barn i ett bondeliv. Men jag satte ner foten , bestämt till och med. Jag sjukanmälde mig idag.

Ja det gick ju fint.
Först skulle det fodras grisar.. (Sen kunde jag sjukanmäla mig)
Precis när jag ser min kära sambo komma körandes på väg hem igen och jag tänker tanken " äntligen, jag kan gå och burra ner mig i sängen" kommer Ebbe spingandes och han gallskriker - Jag har ett bord i näsan, jag har ett bord i näsan mamma!!
En mycket pedagogisk mamma försöker förklara att - nej lilla hjärtat, ett bord är för stort för att få plats i näsan. Inte för att de orden direkt lugnar Ebbe men till slut har jag lyckats rota fram ficklampa och leker mycket hurtigt doktor och letar i näsan. Mycket riktigt så sitter det något i näsan - långt in. Iväg till vårdcentralen i Sölvesborg. De rotar , de drar och de letar. Men nähä, "bordet vägrar ge sig. Iväg till Carlshamn och akutmottagningen där. Men ingen verkar ha tid med en mycket hostig mamma och hennes treåring med bord i näsan utan de tycker att jag ska åka vidare Carlskrona.

Personligen går jag i strejk, jag vägrar åka till Carlskrona - jag är ju för fan döende , ser de inte det.? Ska inte de vara proffs på att känna igen en döende människa ? Hmm.

Men till slut kommer en vänlig man: han lyser, fixar och vips så är bordet ute! (Bordet visar sig vara en liten plastbit)
Jaha, hem igen,, NU kan jag iaf gå och lägga mig tänker jag.
Möter min bondiga sambo i dörren ; -hej hej, nu måste jag sticka då, ska flytta grisar, säger han och så är han borta.

Där står jag : sjukskriven.

Jaha, så där har min dag sett ut.
Nu ska jag i alla fall krypa ner inder täcket i soffan och invänta Idol. Nu ska jag i alla fall sjukskriva mig för resten av kvällen.
Tjingeling