På hal is..

Idag har vi då alltså varit på dammen och åkt skridskor. Eller nja, mer åkt pulka om sanningen ska fram. Pojkarna är ju lite för små för att åka skridskor. Grannarna och deras barn var där + lite fler känningar, det åktes för fullt och sen grillade vi korv och drack varm o´boy. En superhärlig dag!
Idag hade vi funderingar på att åka och titta på hus. Huset vi skulle tittat på är underbart! Stort fint hus, bra läge, stall , ridhus, ridbana, beteshagar och massvis med möjligheter! Just ett sånt där drömställe som man nästan bara vågar önska sig vid stjärnfall och så .
Efter mycket fram och tillbaka , om och med så bestämde vi oss för att avstå hustittande.Anledningen till det ? Grisar så klart, vad annars?

Ja, jag kan erkänna att jag börja känna mig aningen irriterad på dessa grisar. Hela mitt liv , nja mycket i alla fall , styrs av dessa djur. Som idag till exempel : att byta hus och flytta så långt som till Mörrum, det går inte för då kan inte P-O sköta grisarna. Nähä ?
Men jag då, som inte har några grisar? Ska jag aldrig kunna få det som jag vill för att vi tyvärr inte kan flytta utanför Agerums gränser? Jag skulle så gärna vilja ha ett bättre hus, jag skulle vilja ha ett stall och jag skulle vilja ha lite hagar. Allt detta och mycket mer fanns det på det superduper fina huset i Mörrum och var men hittar ett sånt i Agerum vet jag inte riktigt. Det är ju ett ytterst begränsat antal hus som man har att välja på...
"Ja men hon visste ju han hade grisar när de träffades ", tänker någon nu. Jaaa då, men han visste ju jag ville ha stall, hästar och allt det också när vi träffades. Det är ju min dröm. Varför ska min dröm inte vara lika viktig och varför är det självklart att min dröm ska vara den som inte uppfylls? För att bönder är tjurskalliga och bortskämda med att köra sitt race och ingen någonsin opponerar sig? Mitt liv och mina drömmar då? Jag skulle också vilja jobba med det jag drömmer om!

Det absolut sista jag vill i livet är att bli äldre och inse att de där drömmarna, de har för länge sedan passerat och livet, ja det likaså.
Jag vill verkligen inte bli en bitter "bonnfru" som offrat mitt liv till förmån för något som liksom aldrig gav något tillbaka..
Nä fy hemska tanke.