Det är inte förrens det är försent som man kommer på sig själv med att återigen lurats av tystnaden. När det är tyst är det bus på gång ofta handlar det om bus med stort B..
När jag väl insett mitt misstag att låta mig själv invaggas i det falska lugnet som tystnaden ger mig, då reser jag mig och smyger ut i köket.
2 små fnittrande pojkar försvinner runt kröken och Harrys kinder ser ännu rundare ut än vanligt vilket säger en hel del.
Ebbe skrattar nu så han nästan kiknar och piper glatt : " Harry har något i munnen"
- jasså . säger jag. Vaddå?
" Han har ett syskon mamma, ett syskon i munnen!
-Va ?! Jag måste erkänna att det låter lite lätt obehagligt..
Jag greppar raskt Harry, bänder upp munnen och gräver, rotar och drar fram - ett sviskon.
Ha ha, ett syskon i munnen. Söta barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar