Min chef,, alltså inte storchefen utan min avdelningschef. Hennes man kom och handlade av mig när jag satt i kassan häromdagen. Jag har aldrig sett hennes man och visste således inte att det var han..
Han kom rullandes i sin rullstol ( nyopererad fot ) och såg minst sagt lite bister ut och inte direkt den skojfriska typen.
När han skulle betala så sa han:
- " Sen så ska jag ha lite rabatt också. "
- Rabatt ? Hmmm säger jag och ser nog allmänt förvirrad. Hmmm, vad för rabatt menar du ?
- " Ja alltså Carina är min fru, så lite personalrabatt "
" Jaha, det är du som är Carinas, säger jag. Eller kanske hon är din? Det beror kanske på hur man ser det.. "
" Ja, hennes och hennes.. Vi har i alla fall levt tillsammans i 35 år så visst lite hennes är jag nog. , säger mannen som nu till och med drar lite på smilbanden. "
" -Du, om du har stått ut och levt med henne så länge då tycker jag absolut att du har jobbat ihop till lite rabatt, säger jag. "
Mannen skrattar hjärtligt och länge innan han glatt rullar hemåt i sin rullstol.
Dagen efter säger Carina - Jag hörde du träffat min man igår. Han tyckte du var jättetrevlig.
Ha ha ha..
tjingeling
Ps, behöver jag tillägga att jag har en toppenbussig chef som står ut med MIG ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar