Efter en lång och snöig vinter kändes det som om hoppet nästan över gav mig. Hoppet om att våren skulle komma även detta året. För inte kunde det väl finnas gräsmatta, väg och rabatter under all snö? Det framstod ju som helt otroligt.
Men så en dag vände det plötsligt och snön börjde smälta och smälta och smälta.
Det hann inte mer än börja droppa från taken innan jag var ute i trädgården glatt gestikulerandes till den något skeptiske sambon " kom nu då, kom och kolla! ". Han fattade inget alls..
" Men kom nu då. Vad tror du om här? Här blir väl perfekt?"
Ännu mer skeptisk min..
Då kände jag att jag fick nog berätta varför jag stod i 40 cm snö och viftade, pekade och babblade. Jag tänkte ju på växthuset och var det skulle stå.
För i år ska vi bli med växthus, så fort det bara blir vår och vi kan mura grunden det ska stå på.
Behöver jag tillägga att sambon var smått euforisk över detta påhitt en dag men snålblåst, snö och mörker?
Men vad tusan jag är säker på att en kort, kort stund var det över nollstrecket på termometern och jag tyckte att det droppade från stalltaket. Då är det väl nästan vår?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar