Sjuhundratjugo dagar

Sjuhundratjugodagar. Så länge är det sedan jag sist bloggade. Inte för att jag för en endaste sekund inbillar mig att någon endaste har saknat min blogg, förutom jag själv då. När jag ser hur lång tid det är sedan jag sist skrev här på bloggen kan jag inte låta bli att reflektera över vad som hänt sedan sist, under de alla sjuhundratjugo dagar som gått sedan sist. Svaret blir enkelt - massor. Jag har funderat över hur denna bloggen ska se ut. Skriver jag för min egen skull? Skriver jag för att någon ska läsa? vad vill jag förmedla? Vill jag förmedla? Svaren är få. Jag tycker det är så roligt att skriva, jag älskar att skriva och jag tycker om att se tillbaka och minnas på dagar som varit. Samtidigt tycker jag inte om en strid ström av svada, något som inte säger någon någonting. Jag är så kluven. Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist och jag kan med säkerhet säga att jag är inte samma Elin som sitter här idag som den Elin som satt här då jag skrev senaste inlägget. Inte nog med att denna Elin bär på ett par år och ett flertal kilo mer än sist, jag har lärt mig så mycket. Jag har lärt mig saker om mig själv, saker om livet och saker om andra som jag aldrig trodde var möjligt och som jag hellre faktiskt hade sluppit. Men icke desto mindre - så är fallet. Men så, var börjar man efter 2 år? Det är inte ens någon mening att försöka skriva ikapp det inser jag. Barnen är äldre: Harry är snart 6 år, Ebbe är 7,5 år och Tilda är nyss fyllda 15 år. Min ålder vägrar jag faktiskt att kommentera överhuvudtaget. Sedan sist så har det hänt massor. Vi har renoverat klart huset ( per definition, om man inte räknar med lister och diverse andra saker), byggt stall, skaffat en trädgård, skaffat nya vänner och gjort oss av med vissa andra, jobbat, älskat, hatat, skrattat och gråtit. Det har hänt massor och jag kommer troligen att komma tillbaka till vissa saker i det förflutna . Saker som helt enkelt spelat för stor roll för att helt enkelt förpassas i arkivet. Men ikväll tänkte jag mest säga - Hej.