Lördagstristess

jaha, så var det lördag igen. Jag gillar lördagar med allt vad det innebär med god mat, ledighet ( ibland), tid med barnen och sovmorgon. De där sena kvällarna i goda vänners lag på puben är sedan länge en svunnen tid och jag saknar dem sällan, för att inte säga aldrig. Jag har det bra som det är och gillar att umgås med min familj, den innehåller ju faktiskt fyra stycken fantastiska personer som alla är sprängfyllda med fina och roliga egenskaper. Hur skulle man inte vilja vara med dem? Men jag saknar folk att umgås med. Jag känner hur många människor som helst, ibland känns det som för många till och med. Förvisso skulle det kunna vara folk här så gott som varje helg om vi hade önskat det, om vi tog initiativet och fixade saker. Men att någon annan ska växeldra för att hålla umgänget igång verkar hur svårt som helst att få till. Folk orkar inte, de är så bekväma. Det är skönt om någon annan städar huset, lagar maten och städar när kvällen är slut. Det tror jag det. Det hade jag också tyckt. Om jag fick önska skulle jag önska att vår familj lärde känna några andra med barn i samma åldrar som våra barn och som faktiskt var pigga på att hitta på saker tillsammans. Där det inte är så omständligt och svårt. Jag drar mig aldrig för att ta mina barn med mig och hitta på saker, de vet hur man ska bete sig och är sociala och duktiga. Men att andra mammor ska ta med sig sina telningar verkar omöjligt, man måste vara två vuxna ( minst ) för att bemästra två barn på bortaplan och allt är så vansinnigt jobbigt jämt. Skulle det ändå vara så att det skulle hittas på något så är det en stor fördel om det inte kostar pengar, om man slipper köra bil långt och om det är solsken och 15 grader varm. Va fan. Ge oss lite roliga människor! Det är väl inte för mycket bergärt?