Det regnar godis.

Igår var det skoldisco, det var för barn som gick i åk 0-2. Ebbe som är en liten pigg kille bestämde sig på stående fot, när han fick inbjudan att han skulle gå. Oerhört skadeglad deklarerade han för Harry att " så små barn som Harry" inte fick gå på disco. Eftersom Harry är världens snällaste lillebror så protesterade han inte utan accepterade läget, om än med en något sorglig blick. Pär-Ola som är en snäll pappa, en väldans snäll pappa så tyckte han så himla synd om Harry så utan större mankemang så blev det snabbt och lustigt bestämt att lillebror mer eller mindre skulle smugglas in på discot. Sagt och gjort. Det fixades tuppkammar, ströks skjortor och förbereddes inför denna stora tilldragelse och iväg bar det, ja inte för min del för jag drog åt andra hållet och passade på att jobba lite, men killgänget försvann glada i hågen. Efter ett par timmar så hade jag jobbat klart och stod nyss hemkommen i köket när pojkarna ramlade in genom ytterdörren. Ebbe hann inte ens krångla av sig sina ytterkläder innan hann stolt meddelade att han hade kommit trea på kvällens limbotävling. Jag kan inte säga att jag tyckte det var direkt förvånande för han är en av de smidigaste människor som jag någonsin träffat, han kanske kan försörja sin familj genom att bli en ytterst välbetald gummiman i framtiden? Harry däremot var inte lika uppåt som sin storebror utan var rejält nerslagen och berättade med gråten i halsen att han hade missat godisregnet på discot, han hade helt enkelt inte hört när det ropades ut att det var dags för detta fantastiska spektakel. Snacka om katastrof. Pär-ola är lite som Madicken - han får sina infall snabbare än en gris blinkar. Han lovade på stört att vi minsann skulle ordna ett eget godisregn här hemma i morgon ( läs idag) och genast så sken den lille runde pojken upp som en sol. Pappan var närmast att jämföras med en stolt tupp, som var så himla nöjd över detta finurliga tilltag. Nu är ju inte vårt ett hus som jag skulle rekommendera att man äter saker som legat på golvet i. det kan minst sagt kallas hälsovådligt. Så därför så har en större städpatrull på fem personer ( vi ) städat som tokar för att det skulle kunna regna godis i lugn och ro utan större matförgiftningar som följd. Men sen må ni tro det regnade godis och det var stört omöjligt att se vilken som var mest förtjust: pappan som stod på köksbordet och ropade "regn, regn, regn" eller de två hysteriskt skrattande pojkarna som kravlade omkring på golvet i jakten på sötsakerna. Hur som helst verkade de fasligt glada. Det måste ju vara huvudsaken?